Resan till S:t Petersburg, som gav oss möjligheten att se slaget med ”ryska ögon”


Hur gick det egentligen till när museet HAMN lyckades visa upp opublicerade handlingar från de djupaste vrårna av ryska arkiv publikt första gången någonsin? Det här retrospektiva inlägget berättar inte om handlingarna i sig utan om resan som genererade handlingarna. 

Under hösten 2011 bar det iväg till Sankt Petersburg med några medarbetare från museiprojektet HAMN. Målet med resan var att knyta kontakter på två av stadens museer för att öka kunskapen om det ryska perspektivet på slaget vid Södra Stäket 1719. Men även att undersöka möjligheten till inlån av föremål från museerna för den framtida basutställningen på HAMN.

Efter månader av förberedelser var vi äntligen på plats vid resans första anhalt, det pompösa artillerimuseet i Sankt Petersburg vackert placerat vid floden Neva. På museigården ackompanjerades vår promenad över museigården av pampig marschmusik som dånade ut från högtalarna efter att vi ovetande kluvit en fotocell.

1b

Artillerimuseet i S:t Petersburg. 

Inne på museet fick vi ett varmt mottagande av museets vicedirektör Sergei Efimov som förde med oss till sitt kontor. I arbetsrummet möttes vi av blicken från en kopparbyst föreställande Peter den store samt flera uniformerade dockor och pampiga bataljmålningar.

Efimovs förberedelser inför vårt besök fick och nästan och rodna. Allt var minutiöst planerat in i minsta detalj. På det stora runda bordet låg ett smörgåsbord av böcker, uppkopierade dokument och en CD-skiva laddad med filer. Vilket visade sig vara precis det vi efterfrågade, d.v.s. den ryska historieskrivningen om slaget vid Baggensstäket.

2a

Möte i Sergei Efimovs arbetsrum på artillerimuseet. Foto: Tomas Englund 

2b

Undertecknad i samspråk med Efimov angående en uniformsdetalj. Foto: Alfonso E Madrid.

Vi fick också en specialgenomgång av den av utställningen som behandlar stora nordiska kriget. Besöket avslutades med lunch på museet.

3

Efimov visar oss utställningen om stora nordiska kriget. Foto: Tomas Englund.

4

Avslutande måltid på museets restaurang. Foto: Tomas Englund.

Nästa anhalt blev på Centrala Marinmuseet och möte med vice museichef Sergej Kurnosov. Precis som det föregående museet var det oerhört storslaget. Besöket började med genomgång av den fasta utställningen med speciellt fokus på stora nordiska kriget. På väggarna hängde oljemålningar och från taket erövrade svenska flaggor som erinrade om en svunnen tid när Ryssland och Sverige låg i krig.

5

Det gamla marinmuseet. Foto: Tomas Englund.

6

Sergej Kurnosov i hjärtat av museet med tsar Peters slup i bakgrunden. Foto: Tomas Englund.

Efter en minst sagt fascinerande guidning bar det iväg till museets bibliotek där Kurnosov visade något som åtminstone fick mig till och tappa andan. Hemma i Svedala hade jag levt i den föreställningsvärld, efter att ha hört med flera historiker, att möjligheten att finna ryska handlingar om slaget vid Baggensstäket var näst intill obefintlig. Ur ett ryskt perspektiv var drabbningen för liten för att dokumentera ingående och dessutom hade eventuella handlingar sannolikt förstörts av alla krig. Kurnosov kunde dock visa att dokumentationen av slaget hade varit grundlig och även att handlingarna i sig hade överlevt. Vilken lycka!!!

7

Kurnosov i marinmuseets bibliotek. Foto: Tomas Englund.

Dagen fortsatte med ett besök på det som då skulle bli det nya moderna marinmuseet. Kvällen avslutades med en gemensam middag på restaurang ”Russian Vodka Room No 1”.

ny8

Tsar Peter i gigantiskt format på nya marinmuseet. Foto: Tomas Englund.

9

Avslutade middag på ”Russian Vodka Room No 1”. Foto: restaurangpersonal.

Sammanfattningsvis var resultatet av resan över all förväntan. Med oss tillbaka till Fisksätra hade vid med oss massor av dokument om bilden av slaget i den ryska historieskrivningen. Smolk i glädjebägaren var att museicheferna inte hysta några förhoppningar om att vi skulle kunna få några kopior på urkunderna från de ryska statsarkiven då byråkratin var för övermäktig. Hoppet är ju dock det sista som överge än. Nästan två år senare trilla en CD in med posten till stadshuset i Nacka. Artillerimuseets arkivarie hade lyckats göra det omöjliga möjligt. Resultatet, ja, det ser ni på museet HAMNs utställning. Välkomna!

Tomas Englund