tomas
tomas

Stäketprojektet


Välkommen till Stäketprojektet. Här hittar ni bakgrunden till det slagfältsarkeologiska projekt som lett till skapandet av Museet HAMN, men också en vidare forskning – som vi ockå kommer att rapportera om. Först en sammanfattning på engelska:

The battle of Södra Stäket 1719 – Summary

Introduction

The battle of Södra Stäket took place about 15 kilometers to the east of Stockholm in August, 1719. Even though the event is not remembered as one of the great battles during the Great Nordic War (1700-1721) – the Swedish chancellor of the realm at the time, Erik Sparre, describes the battle as ”une petite affaire d’infanterie” – however, the outcome saved Stockholm from being sacked. The aim of ”The Sodra Staket Battlefield Archaeological Project” is to investigate the battlefield and mass graves (one mass grave was actually discovered thirty years ago). Another goal is to find out if any Russian galleys were sunk during the battle.

The battle

In 1719, at the end of the Great Nordic War, a Russian fleet consisting of 130 galleys, 100 sloops, 21 warships and 30,000 soldiers under the command of admiral Apraksin terrorized the Swedish East coast. The operation was intended to force Sweden to sign a peace treaty.

On 13 August, Apraksin conducted an amphibious operation at Södra Stäket. This was an attempt to reach Stockholm through a back door with a division of galleys. During the landing operation six Russian battalions (about 3,000-6,000 soldiers) tried to capture two redoubts (divided by the inlet) and destroy a number of sunken cargo vessels blocking the entrance.

Three of the Russian battalions disembarked on the southern side of the narrow inlet. Around 7 pm, the nearest Swedish infantry regiment arrived with the strength of 700 men. The battle began at 8 pm. Russian grenadiers tried to capture the first redoubt in an all-out assault. Hand grenades flew back and forth between the two forces.

At the same time, on the Northern side of the inlet, about 700 meters to the West, three Russian battalions tried to capture the second redoubt (earthworks construction). Thanks to heavy firing from a Swedish galley squadron, and with the aid from a small reserve unit, the Swedes managed to dislodge the Russian force from its position.

The most intense part of the battle lasted for approximately two hours. The Swedish casualties numbered about 100 men, while the Russians lost between 400 and 500 men. According to Swedish tradition, the battle has been known as a firm victory. From a Russian point of view, it was naturally seen as a great success. The written sources are full of contradictions, which makes it difficult to interpret the actual course of events at Södra Stäket. Swedish historians, working on new interpretations of the archive material, have started to question the outcome of the battle.

Archaeological field study

From 2005-2013 the research project was administered by the Swedish National Heritage Board, and from 2014 the museum HAMN has taken over. During seven digging seasons (2004-2010) both of the battlefields on each side of the inlet were demarcated and fully excavated. Overall, 735,000 square meters were investigated, equivalent to 100 full-size football fields. Both battlefields are today protected from future exploitation.

More than 1,100 battle-related finds were unearthed. Musket and pistol balls were found, grapeshot, hand grenade fragments (even one intact hand grenade), horseshoes, buttons, clasps, coins, rings, fragments from a clay-pipe, a piece of a rapier and half a fragment of a 2-pounder swivel gun. The fragments from the hand grenades showed us where the Russian grenadiers launched their attack against the redoubt. Objects were also found from the construction of the timber defenses, such as axes, wedges, drills, nails and knives.

Battlefield archaeologist, Tomas Englund

(Note: All captions below also in English!)

Stora Nordiska kriget

Stora Nordiska kriget utbröt år 1700 då Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen, ingående i en allians, angrep Sverige genom att belägra flera av de svenska besittningarna på andra sidan Östersjön. Med en av Europas kanske mest vältränade och välrustade arméer tog sig Sverige först an Danmark, genom en landstigning på Själland. I samverkan med engelska och holländska flottenheter lyckades man tvinga Fredrik IV att lämna koalitionen.

1

Kung Karl XII. King Charles XII of Sweden.

På tur stod nu August II, kung av Polen tillika kurfurste av Sachsen. Taktiskt sett besegrade svenskarna August och hans armé gång på gång när han jagades kors och tvärs i Polen. Strategiskt sett fick man inte till ett avgörande förrän 1707 då August tvingades att både abdikera från den polska tronen samt sluta fred.I slutet av 1707 inledde den svenska huvudarmén fälttåget mot hjärtat av Ryssland, Moskva. Den sista antagonisten i anfallsförbundet tsar Peter I skulle nu besegras. Den ödesdigra motgången för Sverige inträffade när armén besegrades vid Poltava 1709 och Karl XII tvingades fly till Bender i Osmanska riket.

2

Tsar Peter I. Peter the Great of Russia.

Då Karl XII åter var i Sverige, efter 6 år i landsflykt, lät han skrapa ihop de sista spillrorna till en tredje armé med vars hjälp Norge (under danskt styre) skulle intas för att förbättra möjligheterna inför kommande fredsförhandlingar med Ryssland. Karl XII död, i samband med belägringen av Fredrikshald 1718, tvingade dock Sverige att dra sig tillbaka.

Rysshärjningarna av svenska ostkusten

Halvåret innan Karl XII död hade den ryske tsaren påbörjat byggandet av en gigantiskgalärflotta. Flottan var specialkonstruerad för att kunna ta sig djupt in i de svenskakusterna. Planen var att 130 galärer, 100 slupar och en örlogsflotta skulle bemannas med omkring 30 000 man. Målet var att härja utmed den svenska ostkusten för att tvinga Sverige till en för Ryssland fördelaktig fred.

3

Målning av en rysk galär. A Russian galley from the Great Nordic War.

Den 10 juli 1719 lämnade den ryska flottan Lemland på Åland och med generalamiral Fjodor Apraksin som ansvarigt befäl tog man sikte på Stockholms skärgård dit man anlände dagen efter. Väl framme delades härjningsflottan in i två avdelningar. Den ena avdelningen stod under irländaren generalmajor Peter von Lacys befäl med uppgiften att härja norröver. Den andra avdelningen härjade söderöver med Apraksin som befäl.

4

Generalamiral Fjodor Apraksin. Admiral Fyodor Apraksin.

Den 16 juli styrde en liten rysk styrka med galärer in i den s.k. gamla södra farleden som leder in till Stockholm. Framme i Baggensfjärden härjade man utmed stränderna och satte flera av gårdarna i brand. En av dem var Boo gård vid Södra Stäket (nuvarande Baggensstäket).

Tremänningarna befäster inloppet

Baggensstäket som är den smalaste passagen utmed den gamla södra farleden var då svagt befäst och hade inte använts för tyngre båttrafik sedan mitten av 1500-talet. Då man befarade att ryssarna skulle komma tillbaka och rent av göra ett genombrottsförsök in till Stockholm behövde inloppet befästas rejält. Uppdraget gick till fortifikationsöversten Baltzar von Dahlheim.

5

Knapens hål i bakgrunden sett från krigsmonumentet. I förgrunden Glenn Foard, från engelska Battlefield Trust, ingående i referensgruppen. Glenn Foard, from the Battlefield Trust, looks towards the narrowest point of the eastern part of the inlet. This is where the Swedes stopped the Russian galleys from getting through by blocking the passage with several sunken cargo ships.

Med en arbetsstyrka på 400 tremänningar, den tidens hemvärnssoldater, började man befästa det omkring 1,6 km långa Baggensstäket. Vid inloppets östra smalaste passage Knapens hål sänktes gamla skutor och alldeles i anslutning på södra stranden uppfördes timmerskansar försedda med befästningsartilleri som tillsammans med förhuggningar (nedhuggna träd) skulle hindra ryssarna vid en eventuell landstigningsoperation. Vid Baggensstäkets västra smalaste passage Stäkesund sänktes även där gamla skutor och alldeles i anslutning på norra sidan på Gammeludden konstruerades en jordskans utrustad med befästningsartilleri. Alldeles väster om i Lännerstasundens östra del fanns en galäreskader med minst fem galärer som kunde bestryka försänkningarna och anslutande strandpartier utmed inloppet med eldgivning vid ett genombrottsförsök. Och skulle ryssarna trots allt ta sig förbi alla hinder väntade en tungt bestyckad pråm i Skurusundets norra del.

6

Modell av svensk galär från Sjöhistoriska museet. Model of Swedish galley from the Maritime Museum.

7

Stäkesund sätt från Gammeludden. To stop the Russian galleys from getting through the Swedes also sunk several cargo ships at the narrowest point at the western end of the inlet. 

Slaget vid Södra Stäket 1719

Den 13 augusti var generaladjutant Filip Tessin på plats vid Baggensstäket efter order från fältmarskalken Carl Gustaf Dücker att orientera sig om läget. Från sin position på Skogsö kunde han se hur en rysk galäreskader var på väg in i Baggensfjärden.

8

Fältmarskalk Carl Gustaf Dücker. Field Marshal Carl Gustaf Dücker.

Tessin red då i sporrsträck till Dückers högkvarter i Hökarängen med budskapet. Överbefälhavaren Dücker och arvprinsen Fredrik av Hessen beslöt sig för att snarast ta sig till Baggensstäket. Men först skulle man till Skarpnäck för att underrätta Södermanlands regemente, som låg närmast placerat. Klockan 19 anlände Södermanlands regemente med 700 man till Baggensstäkets södra sida under överste Rutger Fuchs befäl. Samtidigt hade ryssarna påbörjat landstigningsoperationen på respektive sida av sundet. På norra sidan av sundet vid det nedbrända Boo gård sattes tre bataljoner (ungefär 1 800 man) i land, och på södra sidan vid Skogsö sattes även där tre bataljoner i land.

9

Överste Rutger Fuchs. Colonel Rutger Fuchs, the Swedish commander of the infantry during the battle.

Under överste Strekalovs befäl påbörjade ryssarna uppmarschen på sluttningarna utmed inloppets norra del till Stäkesund där målsättningen var att hugga upp de västra försänkningarna. På grund av den hårda beskjutningen från de svenska galärerna tvingades man retirera tillbaka till Boo gård.

10

Karta som visar var tremänningarna befäste Baggensstäket och den taktiska uppställningen under slaget. Map from the 18th century showing the order of battle.

Samtidigt på södra sidan av inloppet hade överste Borjatinskij positionerat sina förband på Träskängens öppna yta alldeles norr om Skogsöträsk redo för strid. Något ovanför på höjden av Knapens hål hade Södermanlands regemente formerat sig. Klockan 20, då solen gått ner utbröt striden mellan förbanden. Slaget höll på i ungefär 1,5 timme innan striden var över. I svensk historietradition har man gjort gällande att det var en svensk seger medan man i ryska hävder menar att det var en rysk triumf.

ETT TVÄRVETENSKAPLIGT PROJEKT TAR FORM

Inledning

Slaget vid Baggensstäket 1719 är ett av de mest omskrivna vapenslagen i svensk historia. Det var sista gången som en utländsk invasionshär stod utanför Stockholm i färd med att invadera huvudstaden, och det var sista gången som Karl XII karoliner besegrade sin fiende i en större landdrabbning. Länge har vi levt i tron om en svensk överväldigande seger vid inloppet trots att de var numerärt underlägsna. Men var det verkligen så det gick till? I mitten av 1970-talet skrev historikern Arne Stade en skarp artikel där han hävdade att det i själva verket var ryssarna som segrade på södra sidan av inloppet. Något som även ryssarna hävdar i sin historieskrivning. Frånsett en stor osäkerhet i själva slagets händelseförlopp finns en rad andra frågetecken. Exempelvis om befästningar och befästningsartilleri existerade under slaget; antal fartyg och förlista fartyg; antal förband, namnen på förbanden och om specifika förbands medverkan i slaget eller ej; massgravar o.s.v. Det här var anledningen till att jag som arkeolog år 2003 initierade ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt med förhoppningen att räta ut ett och annat frågetecken. Projektet, som fick namnet ”Slagfältsarkeologi vid Södra Stäket”, administrerades av Riksantikvarieämbetet under perioden 2005-2013 och från och med 2014 av museet HAMN. Projektet samarbetar med Armémuseum, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet (Stockholms universitet) och Marinarkeologiska sällskapet samt de lokala föreningarna Saltsjöbadens hembygdsförening, Boo hembygdsförening och Värmdö Skeppslags fornminnesförening.

Projektets målsättning

Projektets mest centrala frågeställningar är följande:

  • Fanns det några skansar under slaget?
  • I vilken omfattning härjades Baggensfjärden innan slaget?
  • Använde svenskarna landartilleri under slaget?
  • Hur många fartyg deltog på svensk sida under slaget?
  • Gick ryska fartyg gick under i striden?
  • I vilken grad medverkade tremänningarna i slagen på land
  • Deltog hela Södermanlands regemente från början i slaget?
  • Medverkade kosacker i slaget?
  • Var begravdes de svenskar och ryssar som stupade i drabbningen?

SLAGFÄLTSARKEOLOGI

Provundersökningar på Skogsö 2004-2005

Omfattande förberedelser krävdes inför de kommande provundersökningarna: skriftliga källor och krigskartor behövde studeras för att vi skulle kunna orientera oss på slagfältet; operation dörrknackning bland de boende kring slagfältet för att få vetskap om eventuella lösfynd; och tillstånd från länsstyrelsen, Nacka kommun och berörda markägare för att få detektera. Valet föll tillslut på att försöka lokalisera ryssarnas högra flygel och första uppställningsplats i slaget på Träskängen. Området som idag består av kolonilotter och hästhagar visade sig vara mycket svårdetekterat på grund av att allt skräp i jorden. Med stort tålamod kom dock resultaten i form av flera muskötkulor som hade avfyrats från svenskt håll.

11

Undertecknad guidar en gymnasieklass på den sluttning som Södermanlands regemente var positionerade på under striden. The slope where the Södermanland regiment took a stand against the Russian attack on the south side of the inlet.

12

Slagfältet på Träskängen där ryssarna formerade sig inför huvudstriden. Martin Rundkvist i förgrunden. The battlefield where the Russians lined up for the main battle on the south side of the Baggensstäket inlet.

Nästa steg blev att fastställa var kulorna hade avfyrats ifrån. Den långa sluttningen på höjden mitt emot ryssarnas högra flygel blev nästa mål. Här sökte vi i ett område som enligt källorna skulle motsvara Södermanlands regementes vänstra flygel. I den kuperade terrängen bland stenbumlingar och klippskrevor fann vi flera kulor med rysk avsändare. Då potentialen för framtida undersökningar visade sig vara mycket bra blev nästa steg att hitta en huvudman som ville driva projektet. Riksantikvarieämbetet tillfrågades och svaret blev glädjande nog ja.

Undersökningar på Skogsö 2006

De första officiella undersökningarna i Riksantikvarieämbetets regi genomfördes våren 2006. Utgångspunkten för fältarbetet blev på Skogsö vid Knapens hål. Frånsett arkeologerna från Riksantikvarieämbetet deltog även medlemmar från Saltsjöbadens hembygdsförening enligt Agenda kulturarvs riktlinjer. En av målsättningarna med fältarbetet var att fastställa skansarnas ungefärliga placering och omfattning som tremänningarna enligt svensk historietradition ska ha byggt vid försänkningarna. Idag finns inga synliga spår alls ovan jord och den historiska dokumentationen är väldigt mager. Området visade sig vara extremt svår detekterat med fynd som låg djupt ner i marken under sly, rötter och stenar. Men resultaten lät inte vänta på sig i form av grova spikar, yxblad och kilar, lämningar från tremänningarnas arbete.

13

Hans Graucob från Saltsjöbadens hembygdsförening med fragmentet av en nickhake (liten kanon). Hans Graucob with a small canon found on the battlefield. Foto: Raä UV Syd.

14

Utmaningarna var många, Lars Winroth i ett par vadarbyxor och undervattensdetektor. The fieldworks were full of challenges. Foto: Tomas Englund.

En annan målsättning i samma område var att finna spår från de ryska grenadjärernas (elitsoldater utrustade med handgranater) attack mot det befästa området och avgränsa stridsområdet. Det som enligt de skriftliga källorna var stridens absoluta slutskede på Skogsö. Även här lät inte resultaten vänta på sig. Skärvor från briserade handgranater (t.o.m. en intakt handgranat!); blykulor från handeldvapen; fragment från värja, musköt och en nickhake (liten kanon); knappar, spänne, ring och mynt.

15

Annika Knarrström med ett handgranatsfragment. Annika Knarrström with a hand grenade fragment. Foto: Tomas Englund.

 Foto: Tomas Englund.

När säsongen var över hade cirka 15 000 m² undersökt yta genererat närmare 200 fynd varav en majoritet härrörande från striderna 1719.

Länk till rapport för fältsäsongerna 2004-2006 (text respektive figurer):

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6273/ds2007_04_text.pdf?sequence=1

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6273/ds2007_04_figurer.pdf?sequence=2

Undersökningar på Skogsö 2007

Arbetet med att avgränsa stridsområdet vid Knapens hål från föregående år fortsatte även denna säsong. Fynden av verktyg (kil, yxblad, märlor) och grova handsmidda spikar från tremänningarnas befästande fortsatte att dyka upp ur jorden. Liksom handgranatsskärvor, blykulor, fragment från en musköt, mynt och spännen. Systematiskt arbetade vi av höjden och omgivande sluttningar som sörmlänningarna försökte hålla under slaget. Omfattningen av den ryska attacken började bli mer och mer tydlig.

16

TV4s kameraman fångar Håkan Svensson under ett direktsänt reportage på en av sluttningarna vid Knapens hål. Film crew on the battlefield on the south side of the inlet. Foto: Tomas Englund.

Nästa steg i fältarbetet blev att undersöka ryssarnas ursprungliga uppställning, som vi nosade på två år tidigare i hästhagarna och kolonilotterna. Återigen fick våra detektorer stora problem av metallskräpet i jorden från den gamla handelsträdgården. Selektivt sökande och ignorerande av allt järn blev taktiken. Ytterligare fynd av avfyrade svenska kulor samt beslag och rundknappar från ryska stupade och sårade blev resultatet.

17

Bo Knarrström och undertecknad på Träskängen med höjden vid Knapens hål i bakgrunden. Bo Knarrström and project manager Tomas Englund on the battlefield on the south side of the inlet. Foto: Raä UV Syd.

18

Historikern Peter Englund, ingående i forskningsprojektets referensgrupp, i diskussion med Bengt Miöen och Hans Graucob, medlemmar från Saltsjöbadens hembygdsförening. The historian Peter Englund on the battlefield. Foto: Tomas Englund.

Sammantaget tillvaratogs över 300 fynd för säsongen varav en majoritet var relaterade till slaget 1719.

Länk till rapport för fältsäsong 2007:

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6278/ds2008_02.pdf?sequence=1

Undersökningar på Skogsö och Boo 2008

Efter kompletterade undersökningar på Skogsö var det dags att ta klivet över sundet till Boo sidan. Målsättningen var dels att utreda vidden av de ryska förbandens attack mot jordskansen på Gammeludden, dels omfattningen av galärernas och skansens försvarseld mot samma angreppsstyrka. Vi började med att undersöka sluttningarna som ligger mitt emot jordskansen på Gammeludden, och som måste ha varit utgångspunkten för ryssarnas attack. Här bör man rimligtvis ha blivit hårt beskjutna från svenskt håll.

19

Hans Bohman, medlem från Boo hembygdsförening, med ett s.k. druvhagel i järn avfyrad från svensk galärHans Bohman with a piece of iron grapeshot fired from a Swedish galley, found on the north side of the inlet. Foto: Tomas Englund.

20

Sluttningen ovanför Saltstigen på Gammeludden som ryssarna stod formerade på under slaget. The hillside where the Russians lined up for the attack on the north side of the inlet. Foto: Tomas Englund.

Vi behövde inte göra många svepningar med metalldetektorerna förrän det ena stridsrelaterade fyndet efter det andra dök upp: druvhagel och fragment från spränggranater avfyrade från svenskt håll; och resultatet från de ryska förlusterna i form av spännen, rundknappar och mynt samt fragmenten från en tobakspipa i bly och en musköt.  Sammanfattningsvis var resultaten återigen över all förväntan. Totalt 47 000 m² genomsökt yta och närmare 300 tillvaratagna fynd.

Länk till rapporten för fältsäsongen 2008:

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6284/ds2009_04.pdf?sequence=1

Undersökningar på Boo och Skogsö 2009-2010

Arbetet med att avgränsa slagfältet på Gammeludden fortsatte även denna säsong. Precis som föregående år fann vi druvhagel, fragment från spränggranater, blykulor och spännen. Men även lod (kanonkulor). Arbetet fortsatte sedan på sluttningarna utmed Baggensstäket norra del österut där vi lokaliserade stråket för den ryska uppmarschen och reträtten till viken vid Boo gård. Mängder av fynd kom åter i dagen efter nästan 300 år i jorden.

21

Spänne framgrävd vid Boo badplats där ryssarna steg i land. Buckle found at the Russian landing site on the north side of the inlet. Foto: Tomas Englund.

Efter att ha avslutat undersökningarna på Boo sidan var vi åter tillbaka på södra sidan av inloppet. Den här gången inledde vi fältarbetet på Kyrkogårdsberget för att finna spår från den ryska uppmarschen. Därefter sökte vi av en mängd strandpartier utanför Boo gamla kyrkogård framtill Skogsöviken och vidare fram till utloppet för Skogsö träsk för att lokalisera platsen för den ryska landstigningen. Arbetet fortsatte utmed träskets vattendrag fram till träsket i sig för att även här finna spår från den ryska uppmarschen. Träskängen blev åter föremål för undersökning. Från Knapens hål detekterade vi såväl berget som stränderna utmed inloppet fram till Skogsö kyrkogård för att hitta lämningar från den svenska uppmarschen och reträtten. Sluttningarna utmed Kyrkogårdsvägen från Skogsövägen fram till Stockviken undersöktes. Liksom höjden ovanför Stockviken och Skutudden. Hela fältarbetet avslutades med att detektera den öppna ytan mittemot Skutuddsviken dit Södermanlands regemente enligt källorna retirerade till efter slaget.

22

Blykulor av olika kaliber påträffade på Skogsö. Lead bullets of various calibers found on the south side of the inlet. Foto: Tomas Englund.

23

Skutviken dit Södermanlands regemente retirerade efter slaget. During the battle the Södermanland regiment made a tactical retreat to Skutviken at the south side of the inlet. Foto: Tomas Englund.

Sammantaget undersöktes drygt 640 000 m² och närmare 500 fynd tillvaratogs varav en majoritet härrörde från 1719.

SÖKANDET EFTER RYSKA FARTYGSVRAK

Bottenundersökningar i Baggensstäket 2006

Parallellt med de slagfältsarkeologiska undersökningarna påbörjades arbetet med projektets andra delmoment under hösten 2006. I samarbete med Marinarkeologiska sällskapet var målsättningen att utreda eventuella lämningar av de försänkningar som konstruerades vid Baggensstäkets två smalaste partier, Knapens hål i öster respektive Stäkesund i väster. Men även att ta reda på om det förliste några ryska galärer eller andra mindre fartygstyper i samband med slaget. Något som bl.a. flera muntliga traditioner påtalar. Tre delområden valdes ut baserat på historiska källor, flygbilder och muntliga traditioner. Inventeringsarbetet genomfördes av sju dykare som delades in i flera dyklag under ledning av två professionella marinarkeologer. Samtliga bottenfynd som kan ha varit samtida med slaget avfotograferades och mättes in.

24

Teckning från mitten av 1700-talet som markerar platserna för tre förlista ryska pråmar. Drawing from the mid-1700s marking the locations of three wrecked Russian barges.

Det första delområdet utgjordes av den lilla lagunen alldeles vid Gammeluddens ålderdomshem och Stäkesund (namnet på den smala passagen vid Baggensstäkets västra del). En teckning från mitten av 1700-talet pekar ut platsen för tre förlista ryska pråmar vid Stäkesund varav ett av fartygsvraken är tydligt markerat i lagunen. Efter att ha snorklat igenom hela lagunen och sonderat med långa armeringsjärn påträffades en större yta ca en meter under botten bestående av trämassa. Platsen stämde perfekt överrens med vrakmarkeringen på 1700-talskartan och ger en spännande fortsättning för framtida undersökningar. Vi fann även en hel del kritpipsfragment från de tidigare krogverksamheterna.

25

26

Bottenundersökning av lagunen. Marine archaeologist searching for shipwrecks in the Baggensstäket inlet. Övre fotot: Per Ahlgren/Nedre fotot: Tomas Englund.

Förutsättningarna att fastställa försänkningarnas konstruktion visste vi var hart omöjligt. Dels p.g.a. trafiken genom Stäkesund, dels för att flaskhalsen har muddrats i omgångar. Löst liggande vrakdelar påträffades alldeles i övergången från Stäkesund till Fladen där inloppet öppnar upp sig. Möjligt kan de härröra från en av de skutor som sänktes vid konstruerandet av försänkningarna 1719.

27NY

Senaste muddringen i Stäkesund gjordes 1985Dredging in 1985 at the Baggensstäket inlet. Foto: Lennart Andersson.

I det andra delområdet, Fladen, fann vi ett svårt nedbrutet vrak. Vraket utgjordes vid första anblicken av spridda spant och bottenstockar. Vid närmare granskning påträffades dock ett större parti av en sammanhängande fartygsbotten. Några av bottenstockarna uppvisade grova proportioner och antyder att fartyget varit minst tio meter långt. Ytterligare undersökningar och uppmätningar av vraket behöver dock utföras innan vidare slutsatser kan dras.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dykledaren Jim Hansson håller koll på kollegorna i Fladen. One of the check-points during the diving activities. Foto: Jens Lindström.

29

Per Ahlgren kollar kameran innan sitt dyk. Per Ahlgren checking his camera before diving. Foto: Tomas Englund

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ett avbrutet spant med tydligt klinkhak från vraket i Fladen. A broken frame from a shipwreck at the Baggensstäket inlet. Foto: Jens Lindström.

31

Porslinstallrik påträffad nära vraket i Fladen. Porcelain plate found near the shipwreck. Foto: Per Ahlgren.

I Alvarpet, i det tredje delområdet och vattendraget mellan Knapens hål och krigsmonumentet, påträffades löst liggande vrakdelar som ännu inte kunnat kopplas till något vrak. För att kunna inventera effektivt användes ett skärplan som är ett rep med handtag som släpas efter båten som dykaren håller i. Utanför en strandremsa påträffades ett kulturlager innehållande keramik, flaskor och en trefotsgryta.

32

Dykningar i Alvarpet nedanför krigsmonumentet. Diving activities in front of the War Memorial. Foto: Tomas Englund.

33

Den gula ”prylen”, ett skärplan. The diver held on to this piece of equipment when dragged behind a boat for an effective inventory of larger areas. Foto: Per Ahlgren

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lotta Mejsholm har precis nått ytan efter ett dyk i Alvarpet. Lotta Mejsholm has just surfaced after a dive. Foto: Jens Lindström.

35

Eduardo Roa Brynildsen berättar om sitt dyk medans dykkollegor, media och hembygdsmedlemmar spänner öronen. Eduardo Roa Brynildsen talks about his dive while his colleagues, the media and members of the folklore society listen. Foto: Tomas Englund.

Bottenundersökningar i Baggensstäket 2007

Hösten 2007 fortsatte inventeringen och bottenundersökningarna i Baggensstäket. I Fladen arbetade ett dykteam med att göra en provtagning, efter tillstånd från länsstyrelsen, på pråmen som lokaliserades föregående år. Provtagningen bestod i att såga av en bit av skeppsvirket för att kunna göra en dendrokronologisk datering (en metod att datera träts årsringar). Dessvärre räckte inte årsringarna till för att få till en datering. Men utifrån konstruktionsdetaljer och lösfynd härrör pråmen sannolikt från slutet av 1800-talet.

36

Dokumentation av pråmen i Fladen. Divers prepare for documentation of a wreck. Foto: Tomas Englund.

37

Ett prov avsågat från pråmen för datering. A sample of wood taken from the barge for dating. Foto: Tomas Englund.

Även botteninventeringen i Alvarpet fortsatte som året innan. Inga speciella upptäckter gjordes dock av intresse. Däremot öppnades ett helt nytt området upp i form av Bofladen. Här gjordes vad som i första taget verkade vara ett minst sagt halsbrytande fynd, två kraftigt nedbrutna kanoner i järn!! Ett prov från mynningen på ett av ”eldrören” fördes i en plastpåse upp till ytan från en av dykarna. När påsen öppnades spred sig doften av svavel från den svarta smörjan. Lyckan var med andra ord total. Men vid ett efterföljande kontrolldyk uppenbarade sig den bistra sanningen. Rören var i själva verket dumpade avloppsrör.

38

Botteninventering i Bofladen. Searching for Russian wrecks at Baggensstäket. Foto: Tomas Englund.

39

Tobias Svanelid från produktionsbolaget Prata hugger dykarna direkt vid vattenbrynet för ett rykande färskt reportage för Vetenskapsradion. Radio reporter interviewing the divers. Foto: Tomas Englund.

40

Höstens dykningar är över den här gången. Diving is done for the time being. Foto: Tomas Englund.

I och med att botteninventeringen av Bofladen aldrig hann göras klar i sin helhet väntar en spännande fortsättning i framtiden. Och framförallt med tanke på de minst sagt spektakulära fynden som gjordes våren 2010 vid Boo badplats i form av en brygga från 1500-talet och ett skepp från slutet av 1600-talet.

SÖKANDER EFTER RYSKA SLAGFÄLTSGRAVAR

Undersökningar på Träskängen 2008-2009

Med start hösten 2008 fram till hösten 2009 utförde Riksantikvarieämbetet UV Mitt en arkeologisk utredning på Skogsö i Saltsjöbaden. Orsaken var att Svenska kraftnät planerade att dra en markbunden kabel över Skogsö. För att eliminera risken att stöta på eventuella massgravar härrörande från striden, som enligt skriftliga källor ska finnas på Skogsö och som kunde sätta käppar i projekteringen, genomfördes grundliga undersökningar utmed den planerade kabeldragningen. Bland annat granskades en 275 meter lång och 30 meter bred sträcka med metalldetektor som sträckte sig på Träskängen norr om Skogsöträsk från den västra kanten av den öppna marken via hästhagar och vassrugg till området där sträckningen ansluter till befintlig gångstig i öster. Metalldetekteringen genererade över 100 stridsrelaterade fynd i form av bl.a. blykulor, rundknappar och ändbeslag.

41

Grävskopa gör sökschakt i vassruggen. Excavator looking for Russian mass graves on the battlefield. Foto: Tomas Englund.

42

Ann Vinberg från Raä UV Mitt övervakar schaktet. One of the shafts next to the battlefield. Foto Tomas Englund.

43

En övervuxen del av slagfältet på Träskängen. A part of the overgrown battlefield. Foto: Tomas Englund.

Utmed samma sträcka togs 21 sökschakt med grävmaskin av mindre modell för att minimera risken för skador av undervegetationen. Merparten av schakten togs upp i äldre odlingsmark och i huvudsak i den planerade markkabelns dragning men även hänsyn tagen till resultatet från metalldetekteringen, skriftliga källor, muntliga traditioner och tidigare kända lösfynd. Frånsett några stridsrelaterade föremål påträffades inga mänskliga kvarlevor.

Länk till rapporten:

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/4965/rm2010_05.pdf?sequence=3

Analys av massgrav 2009

I samband med det förberedande arbetet av ett fritidshus på Ingarö i början på 1970-talet påträffades en större anläggning med skelettdelar. Platsen som är känd som Rysskyrkogården ska enligt hävderna ha varit begravningsplats för ryska stupade efter slaget.

44

På detta strandparti nedanför Finnvedsberget vid Högklev påträffades skelettdelar från ett 20-tal individer. According to tradition, Russian casualties were buried on this beach after the battle. Foto: Tomas Englund.

Det omhändertagna materialet genomgick enbart en snabbanalys och kom sedan att magasineras på Osteologiska forskningslaboratoriet på Stockholms universitet. Hösten 2009, mer än 40 år senare, genomfördes en detaljerad osteologisk analys av materialet parallellt med C-14 dateringar och isotopanalyser för att fastställa om det verkligen var ryska stupade.

Georadarundersökning på Träskängen 2011

Under hösten 2011 fortsatte återigen sökandet efter ryska slagfältsgravar på Träskängen. Den här gången med georadar som redskap. Georadarn fungerar lite som ett ekolod för landbruk där antennen sänder ut en elektromagnetisk signal och mäter tiden för ekon och leagerskillnader i marken. Tiden omvandlas sedan till djup i cm genom att uppskatta signalhastigheten.

46

Företaget Modern Arkeologi gör inmätning på Träskängen med georadar och GPS. Geophysical survey of the battlefield in search of Russian mass graves. Foto: Tomas Englund.

47

Loggen, datalagringsenheten, på georadarn. Close-up of the ground-penetrating radar. Foto: Tomas Englund.

48

Genomgång av mätdatan. Review of the measurement data. Foto: Tomas Englund.

Vid inmätningarna framkom en mycket kraftfull och intressant anomalie (mätvärde som avviker från normalvärdet) i marken nedanför scoutstugan. I sin rektangulära form på 2 x 4 meter form kunde det mycket väl vara en massgrav. Fältarbetet var över för den här gången. Nu gällde det raskt att få anslag för att kunna få ut en grävskopa för att fastställa vad som dolde sig i marken. Kunde det vara en massgrav? En spännande fortsättning följde.

Med grävskopa på Träskängen 2012

Fru fortuna var åter på vår sida. Tack vare ett ekonomiskt bidrag kunde vi ge oss ut på platsen där vi föregående år hade fått en kraftig störning i marken för en möjlig nedgrävning av ryska stupade soldater. Första sökschaktet gav inget, och dessvärre inte heller det andra. Med andra ord inga fynd av mänskliga kvarlevor vilket ju var vår förhoppning. Dock kunde vi konstatera att det utom allt tvivel rörde sig om en tidigare nedgrävning av mänsklig hand. Men vad rörde det sig om? Sannolikt en lämning från den tidigare handelsträdgården. Kanske en sparrisodling…

49

Första grävtaget tas över det inmätta området. Shaft taken with an excavator over possible Russian mass graves. Foto: Tomas Englund.

50

Genomgång av schaktkanten. A close-up of the shaft which sadly was empty of human remains. Foto: Tomas Englund.

FINANSIÄRER/SPONSORER

 

Kungliga SodermanlandsWallenberg

Sodermanlandsmuseiförening

Soderberg       Svenska kraftnat

 

 Salens

Reg mus                      Reach

MAS

Hans Graucob Grand hotel

EU

 

Boo