Laddar...

Järnålder och vikingatid i Nacka

Järnåldern infaller ungefär mellan 500 f.Kr. – 1050 e.Kr., där den sista delen (ca 800-1050 e.Kr.) brukar kallas för vikingatiden. Under järnålderns lopp blev mer bördig mark tillgänglig i Nackas dalgångar tack vare landhöjningen. Lerjordarna i de dalgångar som ligger i förlängningen av Erstaviken och vid Drevinge odlades snart upp, och det är främst här som järnålderns gravfält påträffas i Nacka. Det finns också ett par större gravfält i Boo. Just gravfälten är de mest framträdande lämningarna från järnåldern i Nacka kommun och dessa indikerar att det har funnits närliggande bebyggelse under järnåldern, oftast i form av gårdar/byar.

Gravfälten låg på järnåldern oftast på gårdarnas privata mark, där de också kan ha fungerat som en äganderättsmarkering till marken. Det finns omkring 15 registrerade gravfält i Nacka kommun. Det rör sig om ganska små gravfält som i de flesta fall troligen har kommit till i järnålderns slutskede. I "Kulturhistoriska miljöer i Nacka" resonerar Hammarlund-Larson kring att gravfälten motsvarar tolv gårdar under slutet av järnåldern, dvs under vikingatiden. Antalet gravfält är förvisso fler än tolv, men ett par av dem ligger så pass nära varandra att de kan antas representera samma gård. Om man antar att en normalstor gård under vikingatiden har rymt mellan 8-12 personer så bör alltså Nackas fasta befolkning under vikingatiden ha varit omkring 100-150 personer.

Karta över Nackas gravfält
På kartan ser ni Nackas gravfält.

Tolv gårdar är relativt fåtaligt om man jämför med det samtida Mälardalen i övrigt, men det ser ofta ut så här i Upplands och Södermanlands kustband. Mälardalens omkring 4 000 bevarade järnåldersgravfält ligger sällan allra längst ut mot kusten utan hellre en bit inåt land. Nacka är, tillsammans med grannkommunen Tyresö, också ganska kuperat och genomkorsat av klippor och skogsområden. Detta har gjort odling – och därmed bosättning under järnåldern – olämplig på de flesta håll i kommunen utom just i de smala, öppna dalgångarna.

Järnålderns gårdar lever kvar i dagens ortnamn i Nacka. Sickla, Järla, Drevinge, Älta, Erstavik, och de numera försvunna Söderby och Överby i Nacka socken är samtliga gårdar med ursprung i järnåldern. Detta gäller också Bo, Lännersta och Rensättra i Boo socken. Det är möjligt att det även i Neglige och Fisksätra har funnits en gård med ursprung i järnåldern, men detta är mer osäkert. Fisksätras järnåldersgravar kan vara knutna till Lännersta gård på andra sidan sundet. Den försvunna Mörby gård i Boo kan också ha anor ner i järnåldern, åtminstone antyds detta av namnet även om inga gravfält ännu har påträffats i dess närhet. Som ni ser på de ovan nämnda namnen så har de flesta gårdarna och sedan kommunområdena har alltså haft samma namn i mer än tusen år.

Under järnåldern var det vanligast att man brände sina döda släktingar, vartefter man uppförde en hög av sten och jord ovanpå platsen för gravbålet. Ibland har själva gravbålet stått på en annan plats, varpå man har burit de förbrända resterna till gravfältet där en gravhög uppförts ovanpå dem.

Två av kommunens gravfält har varit föremål för större arkeologiska undersökningar, eller utgrävningar som det också kan kallas. De undersökta gravfälten tillhörde Stora Sickla gård och Järla gård. Gravfältet vid Stora Sickla undersöktes år 1965 inför bebyggelse i området, och gravfältet som bestod av 15 gravar finns alltså inte kvar idag då det är helt omgärdat av modern bebyggelse. Arkeologerna fann att de flesta gravar var från vikingatiden och fynden innefattade glaspärlor, facettslipade karneolpärlor (karneol är en sorts halvädelsten), keramik, bronsspännen samt brända benbitar. Vill ni veta mer om denna arkeologiska undersökning så finns en artikel i Nackaboken 1966 (se lästips nedan).

Gravfältet vid Järla gård undersöktes också på 1960-talet. Än idag finns här ett par gravhögar kvar, inklämda mellan husen på Fingerörtsvägen, Winborgs väg och Garverigränd. Om detta gravfält finns en artikel i Nackaboken 1963 (se lästips nedan).

Vikingatida nålhus
Detta är ett vikingatida nålhus i brons, funnet vid Järla. Dessa nålhus var, ofta tillsammans med en del andra redskap, en del av kvinnodräkten och innehöll synålar. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM. CC BY 2,5 SE.

En mindre arkeologisk undersökning av kommunens järnåldersgravar har också genomförts i Fisksätra. År 1968 undersökte arkeologen Kerstin Östmark två gravar. Dessa undersökningar genomfördes inför byggandet av ett bostadsområde på platsen. Den ena graven låg vid platsen där sporthallen byggdes intill järnvägsstationen och den andra låg vid Braxengatan. De undersökta gravarna täcktes av varsin rund stensättning, åtta respektive fem meter i diameter. Fynden innefattade krukskärvor, små järnfragment och brända ben. Under järnåldern låg dessa gravar nära den dåtida strandlinjen, väl inom synhåll från farleden nedanför. Det finns fortfarande ett par järnåldersgravar bevarade på höjden bakom sporthallen.

Från vikingatidens Nacka finns också ett runstensfragment i granit. Det ca 0,5 x 0,5 meter stora fragmentet hittades år 1955 vid ombyggnaden av en brunn vid Boo gård. Senare efterforskningar efter fler runstensfragment i området runt Boo gård och brunnen har varit resultatlösa. Det finns omkring 2 000 runstenar (inklusive runristade hällar och block) i Mälardalen, bara i de närliggande Haninge och Nynäshamns kommuner finns det omkring 60-70 runstenar totalt. Nacka har alltså ett ganska skralt utbud av runstenar, men det är möjligt att fler av Nackas gårdar har haft runstenar på sina ägor eller ägogränser, vilka helt enkelt är försvunna numera. Om detta kan vi bara gissa. På Nackas runstensfragment kan vi endast utläsa tre runor: …r + ok + … Ordet ”ok” betyder helt enkelt ”och” på fornnordiska. Det är vanligt på runstenar där en grupp människor har rest sten efter en avliden person: "Gunnar och Björn reste stenen", etc. Den första runan, ”r”, är alltså troligen den sista bokstaven i namnet på en av de som har rest runstenen.

Grå runsten i naturen
Nackas enda runstensfynd (U ATA 2336/69) består av ett fragment. Foto: Wikipedia, Public domain.

I Nacka finns det en fornborg, vilken med stor sannolikhet är från järnåldern och rester av dess murar finns bevarade på Henriksdalsberget. En mindre arkeologisk undersökning genomfördes i närheten av Stockholms läns museum år 2013. Den arkeologiska undersökningen kunde inte helt belägga att det faktiskt rör sig om resterna av en fornborg, även om det inte heller kunde uteslutas. Uppgifter från år 1938 om en fornborg i Fannydal, strax norr om Järlasjön, finns också. En senare kontroll har dock visat att det sannolikt rör sig om naturliga stenvallar som inte är uppförda av människor.

Det finns omkring 1 200 fornborgar i Sverige, och en fornborg kan sägas vara en befäst anordning från förhistorisk tid. De flesta fornborgar är högt belägna i bergig terräng och avgränsas med branta stup på en eller flera sidor. De mer åtkomliga sidorna har fått kallmurade stenvallar som ibland har varit förstärkta med träpalissader. I vallarna finns oftast tydliga öppningar som varit portar. Om fornborgarna har legat utmed viktiga farleder, vattendrag och vägar så har de troligen fungerat som en sorts bevakningsplatser och försvarsanläggningar. Fornborgar som ligger mer isolerat i ett tillbakadraget läge har troligen varit tillflyktsorter vid stridigheter, och vissa fornborgar har troligen haft inslag av kult. Henriksdalsbergets fornborg – om det nu rör sig om en sådan – hör till de förstnämnda, dvs en bevakningsplats och försvarsanläggning vid en farled.

En fin silverskatt från vikingatiden är funnen i kommunen, den hittades år 1764 på Henriksdalsberget i en sluttning ned mot Finnboda. Den bestod av 764 gram silver, smycken och bitsilver och har troligen lagts ned någon gång under 1000-talet. Ett separat inlägg om denna silverskatt kan ni läsa på denna sida.
Avslutningsvis kan sägas att det i Södra Boo intill Knapens hål och på Skogsö norr om Igelboda har påträffats flera fynd från järnåldern och vikingatiden i samband med en forskningsundersökning 2009-2010. Forskningsundersökningen syftade till att ta reda på mer om händelseförloppet kring Slaget vid Stäket, som stod mellan svenskar och ryssar år 1719. I tillägg till fynd från slaget hittades bland annat en vacker dolk från romersk järnålder (ca 0-400 e.Kr.) och ett vikingatida spänne i Borrestil.

Andreas Forsgren
Arkeolog och Kulturarvspedagog, Stiftelsen Kulturmiljövård och museet HAMN
andreas.forsgren@kmmd.se

Lästips

Ambrosiani, B. 1967. Fornborgen på Henriksdalsberget. Nackaboken 1967.
Burenhult, G., (red.) 1999. Arkeologi I Norden: del 1. Natur & Kultur. Stockholm.
Flink, G. 1983. Ny fornminnesinventering i Nacka. Nackaboken 1983.
Hagberg, U. E. 1966. Vikingagravar vid Stora Sicka. Med tryckluft till Nackas 900-tal. Nackaboken 1966.
Hammarlund-Larsson, C. 1987. Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer. Stockholm.
Nordström, A. 1963. Gravfältet vid Järla. Nackaboken 1963.
Nordström, A. 1969. Nackas forntida gravar. Nackaboken 1969.
Rundkvist, M. 2005. Fisksätra före höghusen. Nackaboken 2005.
Rydh, S. 1972. Fornminnen i Boo och Saltsjöbaden. Nackaboken 1972.

Senast uppdaterad: 2021/02/18

Scroll to Top