Med anledning av Covid-19 har museet HAMN tillfälligt begränsade öppettider. Observera att förändringar kan ske med kort varsel. Läs mer om våra öppettider.

Laddar...

Bronsålder i Nacka

Karta över Stockholms län 1200 f.kr.
Stockholms län under bronsåldern, ca 1200 f.Kr. Karta: CC Stockholms länsmuseum

Under bronsåldern (ca 1700–500 f.Kr.) började de vattenfyllda dalgångarna i Södertörns karaktäristiska sprickdalslandskap att grundas upp. Där vattnet gav vika började ängsmarker att breda ut sig. Men Nackas forntida landskap saknade bra förutsättningar för jordbruk, vilket är en rimlig förklaring till att relativt få lämningar från bronsåldern finns i kommunen. Området verkar under bronsåldern ännu inte ha någon större bofast befolkning.

Karaktäristiska fornlämningar från denna period är rösen, det vill säga bronsåldersgravar på höjder, och mindre gravar i form av stensättningar i skogsbackarna omkring den uppodlade bygden. En annan typ av fornlämning som främst förknippas med bronsåldern är skärvstenshögar som består av upphettad sten som vid avkylning spruckit sönder. De indikerar ofta närhet till en boplats. Hällristningar, som på Södertörn främst förekommer i form av skålgropar, det vill säga små knackade skålformiga fördjupningar i berghällar och stenar, samt vissa fornborgar är ytterligare exempel på lämningar från bronsåldern.

De tre kartbilderna visar rösen och stensättningar i Nacka kommun och ger en bild över bronsåldersbebyggelsens utbredning. Kartor: CC Stockholms länsmuseum

Bronsålderns fornlämningar i Nacka utgörs främst av ensamliggande gravar i form av stensättningar och rösen, där de flesta finns i området strax söder om Källtorpssjön. Detta utgör kommunens största sammanhängande fornlämningsområde och området är av intresse då kommunen i övrigt är relativt fattig på fornlämningar. Här finns bland annat ett litet gravfält med fem gravar. På en höjd mellan Källtorpssjön och Järlasjön ligger ett röse, vid sidan av gångvägen mellan Källtorpsvägen och villaområdet i Hästhagen. Nära Hellasgårdens parkering finns ytterligare två rösen.

I Sågtorp finns ett par stensättningar, och i Gustavsvik i Boo finns några relativt stora gravrösen. Utöver detta finns ett fåtal spridda stensättningar som förmodligen kan knytas till den yngre bronsåldern eller den äldsta järnåldern, bland annat två strax nordväst om Ältasjön. Även i Saltsjöbaden finns en stensättning och ett röse som troligen kan knytas till bronsåldern. Troligen började en del av området inom dagens Erstavik att användas som åker, äng och betesmark på bronsåldern.

Kärl med upphettat brons hälls i formar
Bronsgjutning Takkk CC BY-SA Takkk

Vid övergången till yngre bronsålder började traditionen att kremera de döda och blev snart det gängse begravningsskicket. Gravsättning skedde nu i rösen av sten på högt belägna platser, helst med god utsikt över omkringliggande land och vatten.

Bronsålder har fått sitt namn eftersom människorna började använda brons till sina redskap, vapen och smycken. Brons är en blandning av metallen koppar och zink. Koppar handlade man från områdena runt medelhavet och Alperna. Tennet kom från sydvästra England. För att tillverka bronsföremål smältas metallerna och hälldes dem i en form (degel) av täljsten eller lera.

Holkyxa i gjutform
Holkyxa i gjutform CC BY Klas Blomgren Göteborgs Stadsmuseum GAM

Den första perioden av bronsåldern (1700–1500 f.Kr.) är ganska fattig på brons i Mellansverige, och föremålstyperna från slutet av stenåldern (senneolitikum, ca 2200–1700 f.Kr.) fanns kvar. Först vid övergången till bronsålderns period II runt 1500 f.Kr. kom det stora genombrottet för bronsåldern i Norden. Det medförde att flera nya föremåltyper av brons och guld ersatte de i flinta och annat stenmaterial. Under denna period börjar det också dyka upp fler importföremål från till exempel Irland och England i väst, men även från andra områden söderöver.

Husen från denna tid byggdes oftast så att en rad med stolpar grävdes ner i linje, så kallade mittstolpar, vilka bar upp taket. Därefter grävdes ett antal väggstolpar ned runt om och väggarna byggdes på av vidjor och lera. En eldstad fanns oftast i en av ändarna på huset. Folket levde främst på boskapsskötsel, men även jordbruk liksom fiske, jakt och handel var goda komplement till ekonomin.

Bronsåldersröse i skogsområde
Från Hellasgården i Älta. Fotograf: Arkeolog Andreas Forsgren

Andreas Forsgren
Arkeolog och Kulturarvspedagog, Stiftelsen Kulturmiljövård och museet HAMN
andreas.forsgren@kmmd.se

Lästips

Burenhult, G., (red.) 1999. Arkeologi I Norden: del 1. Natur & Kultur. Stockholm.

Hammarlund-Larsson, C. 1987. Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer. Stockholm.

Senast uppdaterad: 2020/06/30

Scroll to Top